mychance

Idag är jag riktigt trött, men det är väl bara att bita ihop och le.. försöka vakna till. Jag antar att det inte är någon bra idé att ligga och titta på film till klockan ett, men jag kunde bara inte somna! Idag ska jag på barnkalas.. det kan bli trevligt. Det kan bli ett helvete också, med massa ungar på väldigt liten yta, men jag tycker om barn så det ska nog gå bra. Om inte annat har jag åtminstone massa kaffe framför mig. Kaffe gillar jag, fast jag dricker det inte särskilt ofta. Det känns inte värt det att köpa ett kaffepaket och mjölk när jag skulle dricka typ en kopp om dagen. Nu ska jag gå och göra gröt, sedan bär det iväg!


                            

Jag är sur över mitt "återfall" igår. "Återfall" låter som om jag är alkoholist.. det är jag inte, men jag åt de där kakorna också och har haft ont i magen under natten och har det fortfarande. Så dumt, jag vet ju att jag mår dåligt av att äta för mycket onyttigt men jag gör det ändå. Idiotiskt.

Men men, det är fredag idag och därmed nya möjligheter. Jag ska försöka glömma mitt lilla snedsteg igår och gå vidare. Wish me luck?

Jag har ätit nästan två hela semlor, och köpt ett paket kakor. Det är nio kakor i paketet och jag är ganska säker på att jag kommer trycka i mig allihop under kvällen. Jag gick i affären och tänkte att jag inte skulle köpa något dumt men jag kunde bara inte låta bli! Så kanelbulle igår, semlor & kakor idag och barnkalassocker på lördag. Tre dagar av sju. Inte bra. Men det är i alla fall bättre än sju dagar av sju som det var förut. Right?

Jag är inte katolik, men hela den där biktgrejen tilltalar mig. Jag åt den jäkla kanelbullen igår, men jag blev positivt överraskad -för jag tyckte inte att det var särskilt gott! Det kanske betyder att det blir lättare att avstå i framtiden? Okej, jag ska äta onyttigt på lördag då det är barnkalas, men inte mer. Det är torsdag idag, så även om jag övermannas av världens godissug så borde jag kunna klara två dagar. Right?



Jag är inget stort fan av hundar, men den här bilden dök upp på Google och den kändes ganska träffande. Så svårt att motstå ibland!!

Jag har ett dilemma. Jag har inte ätit något dumt hittills, men min hyresvärd kom precis och gav mig en kanelbulle från ett av stans bästa konditorier. Jag är ganska säker på att jag kommer äta den. Jag har ju tänkt att jag skulle vara utan socker tills på lördag, då jag ska på barnkalas. Men nu; redan på onsdagen?! Jag kan knappast spara den då det är nybakat och redan uppackat, och att kasta den är otänkbart. Jag är student; man kastar inte mat då -speciellt inte dyra saker som saker från det konditoriet. Dessutom köpte hon den enbart till mig.. åh wtf!!

-Diabetes
-Bryta sockerberoendet

Mina största motiveringar. Men en kanelbulle.. fast det är det där tänket som har skadat mig. "bara en till". Men ja.. okej. Bara en till. Och så kalaset på lördag. Jag kommer kunna bryta sockerberoendet ändå. Jag SKA klara det!!

Det går bra så länge jag har något att göra, som att jag tidigare gick på stan i två timmar (vad ger man ett barn i present när man inte har några pengar??), men nu när jag sitter i skolan och det är fyrtio minuter till seminariet börjar.. då är det svårt. Speciellt eftersom jag är hungrig.

Jag har nog aldrig insett tidigare hur stor del av mitt liv som kretsar kring mat. Och hur sjukt svårt det är att avstå onyttigheter eftersom det mesta som säljs färdigt är onyttigt. Till och med mackorna har socker i sig.. helt sjukt. De har så goda baguetter i cafeterian här, med tomat och pesto, men brödet är självklart vitt och innehåller massa socker.. tur att de skriver ut ingredienser i alla fall, så jag inte kan lura mig själv att tro att det är okej.
Självdisciplin har aldrig varit min starka sida när det gäller mat. Eller snarare, onyttig mat -för det är väldigt sällan jag t.ex. hetsäter potatis ^^

Jag har funderat på hur mina "regler" ska se ut. Folk säger att man inte ska sätta upp regler men jag gillar att ha vissa allmänna sådana. Inget godis, chips, glass eller kakor är ju självklart. Jag är vegetarian så jag behöver inte tänka på "rätt" sorts kött. Jag äter inte vit pasta så det är väl bra som det är.. ketchup äter jag sällan, men när jag väl äter det vill jag inte avstå. Ska ketchup vara okej? Kanske ibland.. socker finns ju trots allt i all mat och vi behöver det för att överleva. Och jag ska bryta sockerberoendet, inte sluta äta helt och hållet.

Se där, nu har ytterligare tio minuter gått. Och jag har fortfarande inte ätit något. Jag känner mig duktig. Visst kommer jag vara hungrig, men jag överlever det också skulle jag tro. Och om seminariet är tråkigt och trafiken krånglar på väg härifrån -då kan jag alltid fundera på vad jag ska äta för mat idag. Just nu lutar det åt pasta, pastasås, tomater och "köttbullar" gjorda på soja och andra vegetariska saker.

Idag har jag inte förläsning förrän i eftermiddag, så jag njuter av en välförtjänt hemmafrukost. Okej, det tog mig 10 minuter istället för 3 att koka gröt -men jag äter i alla fall gröt! Utan mjölk (äckligt) och kanel & socker. Istället har jag vegetabilisk persikoyoughurt och hembakat bröd. Min sista brödskiva.. undrar när mamma har tid att komma hit och baka nytt? Jag är verkligen usel på att baka själv. Jag har en kusin som också är jätteduktig på att baka men hon pluggar också och är sjukt upptagen ibland.

Igår somnade jag vid tio. Jag hade så otroligt ont i huvudet och jag tror att det berodde på att jag inte ätit socker. Visst är det så med koffein och cigaretter? Min mamma får jätteont i huvudet om hon inte får dricka kaffe, och man ser ju på TV om folk som blir galna om de inte får röka.. det borde kanske vara så med socker också? Att man får ont i huvudet om man inte fått sin "dos" på ett tag. Visst, socker finns i typ allt mer eller mindre, men är den "skräpiga" delen jag försöker avstå. Jag lyckades hela dagen igår och jag är så sjukt stolt! Jag var till och med inne på Ica och handlade utan att köpa något annat än tomater.. det har jag aldrig lyckats med förut =)
Idag SKA jag klara av en dag till. Det svåraste är "dödtiderna". Tiden då man inte gör något utan bara hänger i cafeterian eller timmarna mellan middag och läggdags. Men inga negativa tankar.. jag avstod ju igår, OCH jag tog en halvtimmes promenad! Idag ska bli lika bra, det måste jag klara =)

Jag googlade sockerberoende och det verkar inte finnas några klara definitioner på symptomen, men SVT har ett enkelt test som går ut på att svara på sex frågor. Får man fler än två "ja" finns det en stark risk för att man lider av sockerberoende. Jag har upplevt samtliga situationer.

Har Du, under senaste året, någonsin ätit mer sötsaker än du tänkt dig och/eller fortsatt använda sötsaker när du inte tänkt dig det?
Ja, konstant. Minst fyra gånger i veckan.

- Har Du, under senaste året. försummat några av dina vardagliga åtaganden på grund av att du ätit för mycket sötsaker?
Jag sköt upp pluggandet med alldeles för många timmar för att jag åkte och köpte kakor, och åt dem.

- Har Du, under senaste året, känt att du vill eller behöver ändra ditt sätt att äta eller handskas med sötsaker?
Jag har känt det i flera år, och gjort flera misslyckade försök. Nu bloggar jag och hoppas att det ska lyckas!

- Har någon, under senaste året, till exempel familj eller vänner, klagat på hur mycket eller när du äter sötsaker?
Inte klagat, men påpekat och tittat konstigt. Hela mitt liv.

- Har Du, under senaste året, någonsin varit helt upptagen av tankar på när du skall få äta eller köpa sötsaker?
Gud ja. Konstant.

- Har du, under senaste året, någonsin använt sötsaker för att lindra känslomässigt obehag såsom nedstämdhet, ilska eller tristess?
Hahahahahahahaha. ALLTID. Jag skulle tro att det var så det började..

Så ja. Sockerberoende it is.. och jag ska bryta det. Eller i alla fall vägra leva som en slav under det. Jag kommer självklart äta socker som alla andra, typ i mat och så, och även på kalas, men inte på samma galna sätt som jag gör nu. Jag tar sakta men säkert död på mig själv och om jag inte gör något åt det kommer det enbart vara mitt eget fel.

Okej, dags att ta upp bloggen igen -och framför allt kampen mot vikten. Fast jag har börjat tänka att jag snarare kämpar för sunda livsvanor och en frisk kropp, men ändå.. kampen mot sockerberoendet och vikten låter bättre.

Min kompis sade att jag ser ut att väga 75 kilo. Det gör jag inte; jag väger 110 och har ett midjemått på 134 centimeter. Gud, det ser hemskt ut i skrift! Men vad är poängen med att ha en anonym blogg om jag inte ska vara ärlig? Tack gode gud att jag fått bra gener. Visserligen är jag gravt överviktig, men det syns inte. "Lite mullig" brukar jag få höra när jag pressar folk på sanningen, och det är väl okej?

Jag skiter fullständigt i fotomodeller, och jag tycker det är sjukt att det finns tioåringar som tycker att de är feta. Jag älskar Ralph Lauren men struntar i modekläder i övrigt (och även om jag skulle bry mig skulle jag inte ha råd; livet som fattig student är hårt). Men jag tycker det är jobbigt att inte kunna köpa kläder i vilken affär som helst. För tro mig; allt det där skitsnacket om "big is beuatiful" och "generous is great" -det är verkligen bara skitsnack. Det känns inte ett dugg "great" när man springer runt i tio affärer för att hitta byxor, och det går inte heller att beställa på Internet då jag enligt H&M har storlek 50, Lindex storlek 48 och på Ullared storlek 48. Jag älskar god mat, men jag är riktigt rädd för att få diabetes -för jag börjar verkligen uppvisa några av de symptomen och det skrämmer skiten ur mig.

Så här är jag nu. 21 år, 110 kilo och mer beslutsam än tidigare att gå ner i vikt. Och framför allt att börja äta rätt och minska i omfång.

Idag är första dagen på flera månader som jag inte ätit godis, chips etc. Jag planerar att det ska fortsätta i den här stilen. Är ni med mig? Då kör vi!